Vi utgår från att vi lever i en kulturkrets som bygger på de grundläggande ideérna att den enskila människan äger en personlig integritet och att människorna är födda fria och lika. Men vi inser att bestämmanderätten över vårt eget rum eller vår egen privata sfär möter begränsningar som vi måste se i samband med det faktum att vi lever i en gemenskap och i ett organiserat samhälle. Eller ah, även lite kaotiskt samhälle kan man väll tycka?

Människor är så beroende av varandra. Eller?

Genom livet möter man på folk inom både positiva och negativa situationer och på ett eller annat sätt påverkar dessa människor en. De lämnar ett avtryck som man i ett sammanhang längre fram nämner eller använder till sin fördel kanske? Man kommer till världen som ett spädbarn beroende av andras närhet och kärlek, på samma sätt lämnar man världen gammal och beroende av andra på många sätt. Processen mellan hanterar vi på olika sätt. Många känner sig beroende av folk även då, vilket absolut inte behöver vara något dåligt. Men sen så har vi de som står för mottot "ensam är stark". Personligen tycker jag att det är bara en massa bull. För i slutändan behöver även de någon. Eller är jag helt ute och cyklar?

Äsch jag vet inte vad jag babblar om =) och btw, nej rubriken har inget med inlgget att göra vilket säkert den segaste av dem segaste hade listat ut.. Hmm...Aaa det var allt för mig!  //S