Tänk tilbaka på alla upp och ned gångar.
Tänk tillbaka på alla gånger ni förlorat någon i livet, vare sig det var en familjemedlem, en vän eller kärleken.
Tänk tillbaka på den stunden och hur den fick er att känna.
Som om världen precis kraschat framför ögonen på er? Som om ingenting längre har något sammanhang? Så många gånger ni förbannat livet om hur orättvist det är? Alla gånger ni inte förstått  varför? Men framförallt alla gånger ni kände er ensamma. Det kan ha varit fem, tio eller femton personer omkring er men ensamheten spökar i tomrummet som en viss person lämnar efter sig.

Tänk nu tillbaka på alla gånger ni reste er upp, alla gånger ni kände er som en ny person.
Tänk på alla gånger ni kände att ni fick en ny och fräsch början.
En skön känsla va?
Allt är bara en träning inför ytterligare besvikelser, motgångar och förluster. Men varje gång reser man sig upp, dammar av sig och går vidare.. Tills hjärtat en dag bara ger upp ...

Människan är en stark varelse. Tycker ni inte?


//S